.

Idag, är det min sista dag som 15 åring. Detta år som 15 åring har varit helt fantastiskt det kanske ni har märkt. Jag har utvecklats enormt som människa, blivit av med min blyghet, konfirmerat mig, lärt mig spela gitarr, skrivit en egen låt, fått otroligt många nya vänner, skapat oförglömliga minnen jag kommer minnas för livet, haft fantastiska människor omkring mig, blivit en nörd av One tree hill, fått ett nytt motto "Look at yourself in the mirror and remind yourself to be happy beacuse you deserve to be, bealive that" Peyton Sawyer 06.24, jag har helt enkelt haft ett helt fantastiskt liv som 15 åring. Tack alla som har funnits här för mig och gjort mitt år fantastiskt. Nu är det 16 nästa och det ska banne mig bli lika bra om inte ännu bättre, kanske kan jag klara två jobbiga saker som kommer hända nu snart? Jag hoppas det.

Må bäst!

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Jag tänker inte följa denna men jag tänker välja några jag tänker skriva

You Belifes
Det finns så otroligt mycket jag tror på i livet och så mycket som jag vill tro på. Jag tror bland annat det värsta om folk det kanske är något ni inte vet och det säger jag inte för att göra er rädda eller upprörda på något sätt. Anledningen till att jag tror det värsta om folk är att jag varit med om falska vänner och att folk inte varit särskilt schyssta mot mig. Jag tror ändå på människans godhet och att de flesta är snälla innersta inne men de som inte visar det utåt bara är osäkra, jag tror ni fattar vad jag menar med det. Jag tror på att om man kämpar så kan man nå dit man vill men då måste det ske på rätt sätt, man kan inte kämpa på fel sätt för det går inte, men jag tror att gör man sitt bästa och hittar ett sätt att hitta dit man vill så kommer man komma dit.
What´s In Your Bag
Okej jag valde den för att jag tycker den är lite kul men vi ska se:
- Kalender
- Halstabletter
- Plånbok
- Bok
- Skolböcker
- Pennskrin

Your dreams
Jag har ganska många drömmar. Min allra högsta dröm är att de personerna som betyder något för mig alltid får vara lyckliga och friska. Jag drömmer också om att bli en journalist på en stor tidning ämne vet jag inte riktigt än. Jag drömmer om att ha en fantastisk familj. Sedan har jag drömmar om att bo i New York och kanske driva en egen tidning men det är en annan femma och något som kräver mycket och inte heller något det skulle vara en katastrof om det inte hände, jag skulle liksom vara lycklig ändå så länge jag har bra människor omkring mig och känner lycka.

Something to upsets you
Något som irriterar mig otroligt mycket är människor som på något sätt sårar någon annan, när folk inte säger vad de tycker. Om jag ser en person såra någon annan människa så kan jag verkligen bli full av ilska, skulle någon såra mina vänner så skulle jag genast få lust att slå till den skyldige, om någon sårar mig så blir jag frusterad men jag har ändå lärt mig att inte bry mig men ändå det gör mig så himla arg och det är så himla lågt. Jag fattar inte varför kan inte alla bara behandla varandra så som man själv vill bli behandlad? Gillar man inte personen fine skit i den, låt inte personen få veta det genom att du klankar ner på den? Sen stör jag mig på personer som inte vågar säga vad de tycker mest för att jag inte förstår varför man inte vågar vara ärlig. Vad skulle kunna hända? Vad är det värsta som skulle kunna hända? Jo det är att du inte tycker samma som personen men so what? Smaken är som baken och skulle alla tycka om samma musik, samma mat, samma kläder, samma tv-program, samma vad man nu kan hitta på. Hur roligt skulle livet vara då? Svara ärligt. Livet skulle helt enkelt bli dötrist. Sen finns det självklart en massa personliga saker som irriterar mig ni vet saker som händer i livet osv.

Something that makes you feel better
Något som får mig att känna mig bättre är musik. Musik är din räddare i nöden, låtar med fantastiska texter kan ändra en hel dag. Det kan låta helt sjukt men faktiskt är det så för min del. Den som uppfunnit musik är ett geni. Något som får mig att känna mig bättre är också människor omkring mig det personer som står mig allra närmast och alltid finns där för mig. De personer som jag vet att jag kan prata med och som jag vet att jag kan lita på och få en massa kloka råd eller som bara kan offra en axel att gråta ut mot. Ibland får ensamheten mig att må bättre, att antingen bara med musik i öronen koppla av och inte gör någonting särskilt, ibland får också skrivandet mig att må bättre att bara få skriva av sig, låta tankarna flöda och veta att ingen läser det.

Something that makes you cry
Vad som kan få mig att verkligen börja gråta är kärleken, vänner som sviker, stress i skolan, sorgliga och vackra filmer eller när man förväntat sig något och det blir raka motsatsen.

Something that you miss
Den här frågan är på tok för personlig men det finns en sak som jag saknar och det är flyt. Att livet bara flyter på utan att man behöver tänka på saker och inte behöver oroa sig det är vad jag saknar.

Your aspirations
Min allra högsta önskan är som jag sa tidigare att alla människor som betytt något för mig i livet och som jag tycker om får leva ett lyckligt och friskt liv så mycket fler önskningar har jag inte förutom att jag ska bli lycklig och bli en journalist men att personer som betyder något för mig  får ett bra liv är mycket viktigare än att jag ska bli journalist. En annan önskan jag har är att alla osäkra människor någon gång ska stå på sig och någon gång i livet bli självsäkra. Du är bra, du är lycklig tro på det, tro på dig själv allt blir så himla mycket enklare då, eller ja det mesta.

´Jag är en person som tänker sjukt mycket (om ni inte redan noterat det) jag tror att vartenda sak har en anledning. Skolan har till och från varit sådär viktig för mig det beror mest på att jag aldrig riktigt har haft riktigt bra lärare och för att jag aldrig riktigt kommer överrens med lärare, inte för att jag är den där gapiga rebellen som jämt säger emot och inte kan hålla tyst, tvärtom jag är alldeles för tyst jag tror jag har haft två lärare som verkligen noterat mig och fått mig att våga visa vad jag går för och som fått mig att känna mig trygg (en av dem har jag nu). Jag har insett att lärare är superviktigt och nu har jag verkligen fattat att skolan är viktig och att man måste kämpa vare sig man gillar läraren eller inte. Nionde klass är den jobbigaste perioden i en persons liv. Det är så himla mycket som går i tankarna, gymnaiseval hit och dit och man vill ha MVG, man vill ha VG osv. Jag avundas alla som har lätt för de flesta ämnerna och bara kan fokusera på att höja alla betygen istället för att försöka bli godkänd i ett ämne och samtidigt höja till VG och MVG.

Just nu har jag gråten i halsen för att jag mer än så himla gärna vill ha MVG i vad blir det? 6-7 olika ämnen men om jag måste försöka få godkänt i matte, kan jag inte riktigt nå upp till de förväntningar och krav jag har på mig själv, det handlar inte om för höga krav för det har jag inte även om det kanske låter så. Jag har krav som jag vet att jag kan klara av, jag väljer att inte ha MVG i vissa ämnen för att jag helt enkelt är medveten om att jag aldrig kommer klara av att få det, men jag tänker inte låta det bli en stor grej, jag nöjer mig med G eller VG bara jag är nöjd med mina slutpoäng och känner att jag kan komma in på den skolan jag vill. Jag vill bara säga till er som ändå har godkänt i alla ämnen och kanske till och med VG i det mesta och några MVGN ta vara på det och kämpa för att behålla det eller öka det. Är man inte godkänd i ett ämne sedan förra terminen är det ett rent helvete nu i nian, lita på mig jag överdriver inte. Skulle inte jag vara en otroligt målmedveten och bestämd människa så skulle jag ge upp redan nu, så skulle jag nöja mig med G i allt men då skulle jag inte må bra, då skulle jag ångra mig senare och det tänker inte jag tillåta mig själv göra.

Dessutom så kommer jag inte in på samlinjen(Sam/media) om jag inte får 200 poäng och det kommer göra att min värld går under för det finns en stor risk att det är just samhälle/media jag i slutändan vill in på och därför måste jag kämpa, jag måste ha VG i Samhälle, Historia, Geografi, Religion och Franska minst för att jag ska vara nöjd och det kan jag fixa med måluppsättningar. Jag ska ha MVG i svenska, engelska och Musik vilket jag kan fixa om jag kämpar. Ville bara skriva av mig och berätta att ni som ändå har VG i det mesta ta vara på det och stressa inte för det betyder att ni kan, mycket mer än vad ni tror. Tänk på de som inte kan, som måste kämpa extra för att ens bli godkäna i ett speciellt ämne. Jag skulle sväva på moln om jag var i ert läge då skulle allt vara mycket, mycket lättare. Att bli betraktad som oseriös, ofokuserad när man i själva verket kämpar som attan och pluggar häcken av sig i andra ämnen kan vara något av det värsta som finns.

Stå på er people och var stolta över vad ni har. Tro på er själva, ingenting är omöjligt. If you can dream it you can do it.

Jag måste ändra min morgonrutiner. Dels för att jag har upptäckt hur viktig frukosten är på morgonen en bra frukost är lika med pigg och alert hela dagen, en dålig frukost är lika med motsatsen. Jag kan inte heller titta på saker som bara får mig på dåligt humör. Det betyder att mina nya morgonrutiner måste se ut så här:

- Gå upp tidigt så att avsnitt av One Tree Hill eller Gilmore Girls kan ses
- Klä på mig samtidigt som jag tittar det vill säga lägga fram kläderna vid tvn dagen innan (också ha fixat med allt annat som skolböcker mm dagen innan)
- Klä på mig på fort som möjligt så att jag sedan kan äta i lugn och ro
- När jag tittat klart på avsnittet fixa mig och sedan sätta på mig ytterkläder
- Köpa med mig en liten latte på vägen så att jag får upp humöret något

Tror ni att jag kan hålla dessa rutiner? Det återstår att se.

SOMMARLOV! Gud vad skönt!

Mitt sista obligatoriska sommarlov, nästa år börjar jag nian det känns helt sjukt om jag tänker efter. Åttan har gått så sjukt fort. Jag har hört att nian ska vara väldigt rolig vilket jag självklart hoppas. Jag kan fortfarande inte förstå att jag har sommarlov känns som att det var alldeles nyss jag hade mitt förra? Jag minns den kvällen i Augusti sista helgen innan sommarlovet det var magiskt även om jag inte har kontakt med personen jag gick med men det ska inte påverka för jag stod allra längst fram på Måns Zelmerlöws konsert och skrek mig hes, den kvällen gick min dröm i uppfyllelse iår ska jag försöka uppnå en annan dröm och stå längst fram på Allsång på skansen när Eric Saade uppträder där. Det finns dock ett problem, är det någon som vill hänga på?
Mer om det senare, men får jag inte med mig någon har jag i alla fall uppnått min dröm en gång och det är ju alltid något.

Jag har alltid velat skriva, det är det jag vill därför har jag börjat blogga men om jag ska vara ärlig tycker jag att bloggvärlden håller på att spåra ut helt. Nu mer handlar allt om utseende och hur intressant liv man har. Nu säger jag inte att jag inte känner mig avundsjuk för jag är ju den jag är och strävar inte efter att ha en stor blogg på något sätt, men det känns så trist. Det är inte heller bara bloggvärlden som är så utan hela bloggvärlden har skapat miljöer som gör att allt fler människor tänker på sitt utseende, kläderna och ja allt. Jag tycker det är extremt obehagligt att se en 12 årig tjej gå i outfits som är inspirerade av Elin Kling eller Frida Fahrman mfl. Jag tycker det är sorgligt att man måste vara snygg för att vara populär. Kan man inte gå mer på personligheten? Ingen är perfekt alla har vi negativa sidor och alla har vi någon gång en dålig dag, alla är vi unika.


Nu säger jag inte alla är på det här sättet och ni som inte är så fortsätt som ni är och ni ska ha en massa cred men man märker det i så många bloggar och på andra ställen. Jag vill inte vara en sådan tjej, jag vill inte bli hyllad för att jag är snygg eller för att jag har ett kul liv, nu säger jag inte att jag är det eller har det det är en ensak och jag tänker inte så mycket på hur jag ser ut på det sättet jag har bara lärt mig att acceptera mitt utseende och jag har väl inget liv som är så märkvärdigt men min poäng med att blogga är inte att jag ska uppmärksamhet. Jag vill inte höra hur snygg jag är för de som nu skulle tycka det. Visst det uppskattas men jag blir hellre berömd för det jag är duktig på och det jag brinner för det är mycket viktigare. Jag vet att Eric Saade har sagt det här i en intervju men jag håller med honom det är så himla klokt sagt och nej jag säger det inte bara för att han sa det. Om ni tror att jag skulle tänka att jag säger saker bara för att mina förebilder säger så har ni fel för sådan är inte jag, jag är en person som står för mina åsikter, säger vad jag tycker och hela tiden är mig själv. Jag skiter i om folk inte tycker om mig jag är den jag är och gillar ni mig inte so what? Det finns ingenting jag kan göra, jag kan inte ändra mig bara för att det kanske finns personer som inte tycker om mig. Kom ihåg att vi lever inte som Gossip Girl brudarna det gör ingen det är omöjligt. Alla har vi dåliga dagar och ingen är perfekt.

Okej, nu borde jag egentligen plugga. Men det känns så svårt att göra det när det finns roligare saker att göra. När man hela tiden tänker på annat. Jag har hellre lust att gå runt på stan och shoppa mängder av sommarkläder eller bara slappa framför Gilmore Girls eller sitta med gitarren och lära mig någon schysst låt på tal om det gick det asbra att spela på musiken för er som vill veta det. Att lägga sig i soffan med ipoden(snyft) och läsa hade varit najs. Men nej jag måste plugga. Det känns trist, riktigt trist. Men om man gör det nu kan iof göra något roligare senare.

Förresten du som frågade undrade det där sakerna här kommer svaren:
Kroppsdelen jag är mest stolt över: Den frågan har jag inte funderat på faktiskt, så jag vet inte.
Min bästa egenskap: Är att jag är omtänksam och lojal. Sedan har jag väldigt lätt för att få folk att skratta. Jag är också stolt över min självständighet.

Må bäst!