.

´Jag är en person som tänker sjukt mycket (om ni inte redan noterat det) jag tror att vartenda sak har en anledning. Skolan har till och från varit sådär viktig för mig det beror mest på att jag aldrig riktigt har haft riktigt bra lärare och för att jag aldrig riktigt kommer överrens med lärare, inte för att jag är den där gapiga rebellen som jämt säger emot och inte kan hålla tyst, tvärtom jag är alldeles för tyst jag tror jag har haft två lärare som verkligen noterat mig och fått mig att våga visa vad jag går för och som fått mig att känna mig trygg (en av dem har jag nu). Jag har insett att lärare är superviktigt och nu har jag verkligen fattat att skolan är viktig och att man måste kämpa vare sig man gillar läraren eller inte. Nionde klass är den jobbigaste perioden i en persons liv. Det är så himla mycket som går i tankarna, gymnaiseval hit och dit och man vill ha MVG, man vill ha VG osv. Jag avundas alla som har lätt för de flesta ämnerna och bara kan fokusera på att höja alla betygen istället för att försöka bli godkänd i ett ämne och samtidigt höja till VG och MVG.

Just nu har jag gråten i halsen för att jag mer än så himla gärna vill ha MVG i vad blir det? 6-7 olika ämnen men om jag måste försöka få godkänt i matte, kan jag inte riktigt nå upp till de förväntningar och krav jag har på mig själv, det handlar inte om för höga krav för det har jag inte även om det kanske låter så. Jag har krav som jag vet att jag kan klara av, jag väljer att inte ha MVG i vissa ämnen för att jag helt enkelt är medveten om att jag aldrig kommer klara av att få det, men jag tänker inte låta det bli en stor grej, jag nöjer mig med G eller VG bara jag är nöjd med mina slutpoäng och känner att jag kan komma in på den skolan jag vill. Jag vill bara säga till er som ändå har godkänt i alla ämnen och kanske till och med VG i det mesta och några MVGN ta vara på det och kämpa för att behålla det eller öka det. Är man inte godkänd i ett ämne sedan förra terminen är det ett rent helvete nu i nian, lita på mig jag överdriver inte. Skulle inte jag vara en otroligt målmedveten och bestämd människa så skulle jag ge upp redan nu, så skulle jag nöja mig med G i allt men då skulle jag inte må bra, då skulle jag ångra mig senare och det tänker inte jag tillåta mig själv göra.

Dessutom så kommer jag inte in på samlinjen(Sam/media) om jag inte får 200 poäng och det kommer göra att min värld går under för det finns en stor risk att det är just samhälle/media jag i slutändan vill in på och därför måste jag kämpa, jag måste ha VG i Samhälle, Historia, Geografi, Religion och Franska minst för att jag ska vara nöjd och det kan jag fixa med måluppsättningar. Jag ska ha MVG i svenska, engelska och Musik vilket jag kan fixa om jag kämpar. Ville bara skriva av mig och berätta att ni som ändå har VG i det mesta ta vara på det och stressa inte för det betyder att ni kan, mycket mer än vad ni tror. Tänk på de som inte kan, som måste kämpa extra för att ens bli godkäna i ett speciellt ämne. Jag skulle sväva på moln om jag var i ert läge då skulle allt vara mycket, mycket lättare. Att bli betraktad som oseriös, ofokuserad när man i själva verket kämpar som attan och pluggar häcken av sig i andra ämnen kan vara något av det värsta som finns.

Stå på er people och var stolta över vad ni har. Tro på er själva, ingenting är omöjligt. If you can dream it you can do it.