.

Imorgon är det min sista dag i skolan för den här terminen vilket känns både skönt och tro det eller ej men det känns faktiskt också lite vmodigt. Anledingen till att det känns skönt tror jag är ganska så givet. Men anledingen till att det känns vmodigt är att det här varit den klart bästa terminen i hela högstadiet men det har också varit den jobbigaste. Det har varit den bästa för att jag har vuxit som fan som människa. Jag är inte samma människa som jag var när jag började nian, det har jag flera personer att tacka för. Vissa människor har gjort mig starkare genom att visa att de uppskattar mig och finnas där för mig och andra människor har gjort det på motsatta sättet men det har gjort mig så mycket starkare så att ni inte kan ana. Men framförallt är allt detta en särskild persons förtjänst som jag inte vill nämna men han vet vem han är och ni som känner mig vet vem jag pratar om. Sen så måste jag ta farväl av en mycket bra vän till mig i klassen som flyttar tillbaka till Uppsala nästa termin och jag beskriver honom kort: Det är han som sätter igång snacket. Så tusen tack till alla er som alltid finns här och sedan tack till er som varit ett stort stöd för mig under denna terminen ni vet som sagt vilka ni är.

Terminen har varit jobbig för att jag har kämpat hårdare än hårdast och jag har varit övertaggad på ett prov, gråtit över prov och gråtit av stress.

Jag finner inga ord för den här terminen förutom att jag har aldrig varit så här lycklig i hela mitt liv och jag har aldrig varit så stressad i hela mitt liv.


Må bäst!