.

VARNING! För otroligt mycket känslor

Ibland gör man saker som man ångrar, sjukt mycket. Saker som i efterhand inte ens förstod varför man gjorde och man vill bara slå sig själv för att man gjorde så fel. Ni vet saker som då känns jättebra men som man sedan ångrar att man gjorde. Ibland finns det stunder då ingenting göra än glad heller. Inte ens att tänka på roliga saker liksom ingenting känns kul, bara ytterst få saker. Idag är det en sådan dag, men det ska självklart ändras och jag ångrar en grej men det behöver inte snacka om det är fullkomligt ointressant och egentligen ganska oviktigt för er att veta.

Idag är det lördag och jag vill bara bort ifrån allt sluta tänka på allt och bort från den här stan typ. Känns konstigt att tänka så men det finns så mycket som jag hela tiden tänker på. Ena sekunden är jag lycklig för att jag tänker på mina vänner och alla som älskar mig för den jag är, men sedan kan jag inte vara lycklig på grund av personliga skäl. Ibland kan jag bli arg och irriterad på att jag saknar saker som egentligen var sjukt bra. Alla gör vi saker som vi någon gång ångrar och jag känner att jag ofta gör det nu för tiden, det känns så typsikt när jag bestämmer mig för att börja om på nytt just för att jag har fått ett helt nytt självförtroende så känns det som att jag gör misstag.

Inte så stora misstag men små, små misstag som man kanske inte tänker så mycket på om en månad när allt är löst och bortglömt men just då är det allt man tänker på och man vill helst bara sjunka ner genom jorden. Faktum är att det var exakt sådana här grejer jag inte ville råka ut för. Jag ville inte göra misstag, okej jag är med alla gör misstag någon gång i livet, det fattar ju jag också. Men man ska lära sig av sina misstag och man ska väl inte känna att man hela tiden gör misstag.

Det här får mig att tappa självförtroende jag vet också att det inte borde göra det och att jag borde tänka över dessa små, små misstag, men det är inte så lätt ska ni veta och jag försöker och försöker för innerst inne finns den där bra känslan och det där självförtorendet det kan jag känna det kan jag men just nu känns det lite samma som med mitt humör, att ena sekunden är jag självsäker och ena sekunden känner jag mig dum och dålig, inte osäker men jag känner mig dum och dålig som gjorde si och så.

Okej, observera att detta inte är något jätteallvarligt och att jag inte har gjort särskilt stora misstag som gör någon annan illa utan misstag som gör mig själv illa som får mig själv att må lite smått dåligt. Det behöver inte ha hänt på senaste tiden det kändes bara skönt att skriva av sig just för att jag vaknade upp med världens känslor att jag gjort fel för mig själv (säger man så?). Innerst inne är jag lycklig absolut, för vem kan inte vara lycklig när man har så fantastiska vänner och en så fantastisk familj? Men som sagt livet är inte perfekt, inte någonstans faktiskt.

Jag längtar tills jag kan springa runt med kjol, shorts eller ligga och sola på gräsmattan, spela badminton med de bästa människorna, ligga i solen och läsa en bok, ta härliga kvällspromenader med de bästa, ta dagspromenader med de bästa, sitta på en uteservering i världens mysigaste stad och bara snacka skit i timmar, inte behöva tänka på skolan en ända sekund och helt enkelt bara slappna av. Om det blir en kall sommar så vet jag inte vad jag gör. Då kommer jag inte vara lycklig på samma sätt. Kanske kommer jag inte kunna göra det som jag drömmer om och saknar.

Skolan tar på mina krafter, jag måste meddela er att den här veckan inte varit en toppenvecka, jag har varit helt slut, den har inte varit bra på grund av andra skäl och jag har druknat i en massa plugg. Känns verkligen som helt fel tillfälle att dränka ner mig i detta just nu, det är nu man börjar bli skoltrött. Men vad gör man? Man kan ju inte precis skita i det, eller jo klart man kan men det är inte en bra idé, en bra idé är att göra sitt allra bästa och försöka. Jag ska ha VG i engelska, MVG i svenska, VG i Musik (man kan inte få mer än så första terminen), G i matte, VG i SO och VG i franska har jag bestämt. Men helvete vad franska redoviningen gick dåligt. Jag vet inte vad som hände men allt gick åt skogen och jag skojar inte. Jag skäms över den sjukt mycket. Höll på att börja gråta efteråt. Därför känns det ganska så omöjligt att få VG i franska, men jag i alla fall försöka haffa ett VG på sista provet vi har om 2 veckor. De andra ämnerna skulle jag nog kunna fixa med de kraven jag har på dem. Resten av ämnerna jaa, där kör jag på mitt bästa coh tar det betyg som kommer, bara jag blir godkänd.

Jag har dåligt samvete över en grej som jag inte tänker berätta. Det hela blev ett missförstånd just då. Det var inte alls så jag menade, verkligen inte. Allt blev så fel, jag hoppas att min ursäkt godkändes och att allt är löst. Men det kan lika gärna vara så att den inte är uträtt och att jag måste tala om sanningen på hur jag egentligen menade. Det sista jag vill är att såra en annan människa om jag ska vara ärlig vet jag knappt hur man gör och jag skulle inte ens komma på tanken att fälla en elak kommentar. Aldrig i hela mitt liv.

Ville bara skriva av mig lite grann. Känner mig allmänt seg just nu och min hals värker. Ska nog faktiskt ta och börja tänka på att sova. Är man sjuk så är man och jag har dessutom ingenting att göra. Eller jag orkar inte göra något rättare sagt, tvn är upptagen och mamma och pappa vill inte göra något.

Godnatt!

"WHAT DID YOU SAY?"


Det där är lycka, varför är svårt att förklara för er som inte varit med och hört det. Hur som helst har det konfalägret att göra och tro mig det var sjukt roligt.

På tal om lycka fick jag just ett ryck av lycka. Mitt i pluggpausen.
När jag tittar ut genom fönstret kan jag se att solen skiner och enligt termometern är det 10 grader, det har firats med tunna härliga kläder. Blev faktiskt lite taggad på att ta en promenad eller sätta mig i humlan och läsa en bok. Fy vad skönt. Det ska man ju göra. Haha. Hur som helst så är det lycka att det är vår, det är lycka att jag känner att jag har världens bästa vänner, att jag har haft världens bästa påsklov och att det knappt är 2 månader kvar till sommarlov! Woho.


Ännu ett minne på tal om konfalägret.
BTW Vad komiskt att denna låten är ett minne från konfalägret och Markus Krunegårds album heter Markusevangeliet?!

Nu ska jag försöka skriva ett inlägg som inte innehåller så mycket känslor eller precis så som jag känner mig just nu. Just nu mår jag inte alls bra psykiskt. Jag har gått från att vara världens lyckligaste till inte alls lycklig. Totalt oviktigt och ointressant varför. Hur som helst kommer hela min vecka att bestå av plugg, plugg och åter igen plugg. Jag ligger efter i skolarbetet jag har blivit utskälld av min lärare på grund av det, jag kan inte träffa mina underbara konfavänner på torsdag på grund av att jag har ett litet so prov på fredag. Okej nu sa jag lite varför men det får duga mer får ni inte veta. Det här känns riktigt surt. Det här som började så himla bra och det här året som skulle bli så bra när det gällde skolan, jag som ville betraktad som en otroligt ambitiös tjej. Nej nu vet jag snart inte om jag orkar skriva mer innan tårarna börjar rinna ner. Vi kör på en bloggpaus under denna vecka, är tillbaka på fredag.

Ha en bra vecka!

Update: Okej vi gör så här: Mitt liv är rörigt just nu, en enda stor röta att säga rakt på sak. Jag är inte olycklig någonstans, jag är lycklig det är jag. MEN jag är stressad otroligt stressad när det gäller skolan och jag känner att jag till våren måste få VG i vissa ämnen och jag tänker inte misslyckas på ett enda förhör, jag är en fighter så in i bomben. Jag vill inte se mig själv misslyckas och det tror jag egentligen inte att någon vill. Vi gör så att vi gör en checklista.

IDAG:
NOVELL (Måste bli klar) ()
LÄSA SÅ MYCKET JAG KAN I SVENSKA BOK ()

IMORGON:
LÄSA SÅ MYCKET JAG KAN I SVENSKA BOK()
LÄSA UT ENGELSKA BOK(X)
SKRIVA BOK RECENSION PÅ ENGELSKA(X)
BOKRECENSION SVENSKA()

TORSDAG:
BOKRECENSION ENGELSKA(X)
TYP AV ÅTERTRÄFF MED KONFAGÄNGET()

Ursäkta om jag skryter men jag är så sjukt stolt över ett skämt jag sa i helgen som jag känner att jag måste skriva ner någonstans innan jag glömmer bort det. Som ni alla vet var det jag som bar korset in och under repet på lördagen sa en av ledarna till mig: "Sofia du får inte hålla för högt upp på korset så att du kraschar med det i taket" jag skrattade då och tänkte att: Varför skulle jag göra det? Men dagen därpå kom jag på att tänk om jag gör det ändå? Därför blev jag sjukt nervös. När det är 25 minuter kvar innan allt börjar ungefär sitter jag och snackar med Ludvig från min konfagrupp.

Ludvig: Är du nervös?
Jag: Ja sjukt nervös, tänk om jag tappar korset, tänk om jag snubblar på trappen!
Ludvig: Nej det kommer du inte göra
Jag: Ja men tänk om jag gör det, eller tänk om jag slår korset i taket som Victor varnade mig för isåfall blir det kors i taket!
Ludvig skrattar.

Hahaha sorry var bara tvungen att skriva det någonstans innan det är bortglömt.

Foto: Mamma
Vet att jag ser arg ut men jag hade ingen aning om att kameran var framme och jag säger som min mamma brukar säga det så här jag ser ut.

Sitter och lyssnar på en massa härlig musik och gör ingenting mer. Det känns bra att ha börjar en aning på soläxan då det var så himla mycket, känns inte så bra att jag imorgon måste skriva en sammanfattning av en novell jag inte fattade ett skit av. Känns bra att ha planer inför söndag det blir en fika med fina Teona. Det känns inte bra att jag inte längre vet hur man ändrar header för att dem ändrat på hela skiten så att man måste uppdatera något, det känns bra att jag imorgon har en rätt slapp dag, känns helt okej men rätt segt att ha musikprov imorgon. Känns som att detta inlägg inte är särskilt intressant, känns som att jag inte har så mycket inspiration nu. Känns som att jag känner väldigt mycket för tillfället. Känns som att jag ska sluta skriva nu innan jag börjar komma in på alldeles för personliga och väldigt ointressanta saker.

Godnatt!

Sitter och kollar igenom bilder på facebook och längtar totalt tillbaka till sommaren eller i alla fall vill jag att det ska bli vår, är sjukt trött på all snö eller tö som det är här in the city. Sedan att man måste ha den där förbaskade vinterjackan som gör att man bara ser dubbelt så fet ut och som hela tiden ställer till med saker (kan iof bero på att jag är extremt klumpig). Jag bara längtar efter att kunna gå runt i tights, kjolar, klänningar, min lila kappa, skinnjacka och slippa gå försiktigt för att inte gör en bananskal vurpa.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Åkte till Paris, såg Madonna och Bruce Springsteen live, träffade Marie Serneholt, bla.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Ehm, de 14 läsarna är nu mer 10 haha
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nix
4. Dog någon som stod dig nära? Hyfsat nära ja tyvärr.
5. Vilka länder besökte du? England och Frankrike
6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010? Yes
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? 13 maj, 3 maj, 30 januari, 16-18 januari, slutet av sommaren, 15 augusti, 10 juni, mfl.
8. Vad var din största framgång 2009? Att jag trots ett jobbigt och kämpigt år lyckades gå ut med bra betyg
9. Största misstaget? minns ej
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? sjuk på sommarlovet men L och Gilmore Girls räddade det
11. Bästa köpet? Skinnjacka och Kappa
12. Vad spenderade du mest pengar på? kläder
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Mina nära och kära
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? Realese Me, Calling, Lies Beyond, Dancing In The Dark mfl.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Mitt år har gått otroligt mycket upp och ner, vissa ögonblick har jag känt mig otroligt glad, andra inte, men sommaren, december och vissa särskilda datum har jag känt mig gladare än på länge men annars ledsnare
16. Vad önskar du att du gjort mer? Mycket
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Låtit människor såra mig
18. Hur tillbringar du julen? Med mina nära och kära
19. Blev du kär i år? Intresserad kanske?
20. Favoritprogram på TV? Gilmore Girls
21. Bästa boken du läste i år? Ett nytt liv på köpet
22. Största musikaliska upptäckten? Bruce Springsteen
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Wesc hörlurar, en rolig fest och en massa kärlek
25. Något du önskade dig men inte fick? Yepp
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009? Hade en jättelyckad fest med mina klasskompisar och bästa vänner
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Ja det finns det,
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009? Annorlunda jämfört med 2008
29. Vad fick dig att må bra? Mina fantastiska nära och kära och vänner, jag finner inga ord för hur tacksam jag är över allt ert stöd och allt ni gjort för mig. Ibland kan jag fundera på om jag ens är värd det som ni gjort för mig. Men hur som helst tack jättejätte mycket för allt ert stöd under året, jag är mållös
30. Vilken kändis var du mest sugen på? Chace Crawford
31. Vem saknade du? En person betytt otroligt mycket för mig och som jag verkligen kunde känna en trygghet med som jag kunde prata om allt med en person som tänkte lika dant som mig , en person som hade exakt samma smak och sjuka humor som mig. Det är en enstaka person jag snackar om men ingen som jag har lust att nämna för tillfället.
32. De bästa nya människorna du träffade? Träffade bara två nya människor och dem är två jättetrevliga och härliga tjejer. Tack för att jag fick lära känna er Sandra och Antonina.

VARNING! En aning personligt

Många säger att perioden mellan åttan och nian är bland den absolut värsta, man börjar komma in i puperterten ordenligt, man får betyg, man ställer höga krav på sig själv högre än vad man någonsin gjort, man börjar tänka mycket mer på framtiden allt det här stämmer. Precis så kan jag känna som person är jag extremt analytisk, perfektionist och det kanske inte märks men faktiskt vill jag vara bäst på allting jag kan inte hjälpa det men tyvärr jämför jag mig ofta med människor en det är en otroligt dålig egenskap jag har. Men tänk er själva när man brinner för något folk i ens närhet har berömt än så himla mycket för det sedan får man höra att hon där borta är bättre eller att man inte når upp till alla mål på rätt sätt låter ganska surt ellerhur? Men nu ska ni veta att jag är verkligen ingen människa som ger upp i första taget, även när det gäller skolan så har jag bestämt mig för vad jag verkligen ska satsa på. Jag är en språkmänniska och har otroligt lätt för att lära mig språk, svenska, engelska och franska är mina allra starkaste ämnen sedan finns det ämnen som jag kan lyckas bra i bara jag satsar lite extra förutom matte som inte riktigt är min starka sida.

Men som jag sa åttan är den värsta perioden så är det och det kan ingen hjälpa. Men dit jag ville komma med det här inlägget var att det finns otroligt mycket som går före bloggen. Först är det självklart skolan och för tillfället känns det som att mitt liv inte riktigt ligger på rätt plats om man säger så men varför är ointressant. Så därmed känns vänner och nära och kära viktigare än någonsin. Jag ville bara att ni skulle veta detta.

Ta hand om er och era nära.

Det känns inte kul att skriva för 11 läsare när man vet att man känner vartenda en och att man vet att ytterst sällan får en kommentar så länge man inte skriver om något speciellt eller har svarat på en kommentar i en annan blogg eller något liknande. Inte ens när jag ber om saker får jag någon respons och det gör ont. Faktiskt tappar man lusten att blogga när det är så få som läser samtidigt så kan jag känna att inspirationen påverkas av hur många som läser. Nu är det inte så att jag på något något sätt tycker illa om er som läser tvärtom, ni är alla underbara som går in och läser bara det är beundransvärt, jag ska faktiskt tacka er för att ni är så pass trogna läsare som ni faktiskt är och för att ni trots att bloggen verkligen under en period är helt värdelös tack för det. Men sedan tror jag att ni förstår att det gör ont att när man har gjort vad man kan för att det ska öka, inte ser det öka eller att det ökar samma kväll, samma dag men nästa dag har man sina 11 läsare det är det som gör ondast det gör att man tappar sitt självförtroende på det här.

Jag är en fighter en jäkla fighter ska ni veta, jag ger verkligen inte upp i första taget och kanske inte ens i andra taget och nu är det verkligen just det här jag vill. Jag vill kunna dela med mig av mina åsikter, tankar och annat med kanske 200 läsare. Jag planerar inte att bli en ny Kenza, Foki eller någon stor bloggerska men 100-500 läsare räcker för mig. Det enda jag vill är att lyckas med det enda jag vill i livet och det är att bli en journalist och att få skriva, jag vill verkligen ingenting annat. Det är jag det är min dröm det är jag i ett nötskal. JAG ÄR EN JÄKLA FIGHTER OCH EN JÄKLIGT MÅLMEDVETEN tjej jag ska banne mig klara det här och jag ska inte ha 11 läsare om dagen när det här året är slut. Det ska jag bara inte. Jag tror inte att ni läser förstår hur himla mycket det betyder. Många bloggerskor skulle ha sagt att de inte vill se bloggen som ett intresse och att när man får dåligt samvete för att man inte bloggat på länge så har det gått för långt men jag kan inte känna så, visst jag får dåligt samvete om jag inte bloggat men jag kan aldrig känna att nu har det gått för långt. Okej i got varför.

Tack till er som tog er tid att läsa detta egentligen otroligt tråkiga inlägg men jag var bara tvungen att skriva av mig. Med det här säger jag nu godnatt och att jag nu under fredagen och resten av helgen tar en bloggpaus och drar iväg till Uppsala för att få byta luft som min mamma skulle ha sagt. Men se nu till att ha en underbar helg så ses vi på måndag!
XOXO