Teardrops

Sitter med tårar i ögonen för att jag nyss lyssnade på en massa musik av Leona Lewis och det fick mig att tänka tillbaka på sjuan och åttan tiden då jag mådde som allra sämst. Men det är bara bra för tankarna jag får är att hennes låtar fick mig att känna hopp och dem hjälpte mig genom denna otroligt jobbiga period. Musik är den bästa vännen man kan ha, det bästa med den vännen är att den aldrig kan svika dig, den kommer alltid att finnas där vid den sida oavsett kanske låter astöntigt men det har faktiskt hjälpt mig mer än vad man kan ana. Vet inte vart jag vill komma med detta inlägg alls, kände bara för att skriva något.
puss

I have my own


Denna helgen har jag hunnit konstatera en sak. Jag har haft en härlig helg där jag bara tagit det lugnt med härliga människor.

Men då till det som jag hunnit konstatera och det är att jag fullkomligt rasar över hur dåligt melodifestivalen blivit. Jag har i alla år sedan 2005 tror jag varit en NÖRD. Varje år har jag i förväg lyssnat på bidragen, haft höga förväntningar som nått högre än mina förväntningar och jag har alltid varit hyfsat nöjd med låtarna och känt mig inspirerad till att analysera och se hela grejen som ett mysigt sätt att tillbringa en lördagskväll med nära och kära. Men nu har allt spårat ut. Det enda som är bra är Marie Serneholt. Låtarna, pausunderhållningen, uppläggningen, skämten, smaken och ja allt är bara helt världelöst. Vad fan har hänt? Har det hänt något? Eller har vi svenskar helt enkelt bara tröttnat? Förra veckan fanns det en låt som faktiskt var helt okej och det var Rasmus Viberg (Nej jag säger inte det bara för att jag råkar känna han som spelade dragspel) och faktiskt tror jag att den än så länge skulle vara den som Europa skulle ha gillat mest. Men igår nämn en låt som var bra. Christian Walz som jag tyckte var bäst var inte ens bra inte ens okej, men den var bäst jämfört med alla andra låtar. Sen så måste jag säga en annan grej som stör mig. Vi klagar varje år att det går dåligt och undrar vad som går fel, men vet ni vad felet är? Jo vi röstar fram låtar VI tycker om vi tänker aldrig på vad Europa skulle gilla. De låtar som gått vidare de två senaste lördagarna har varit typiska svenska låtar som bara vi svenskar men ingen annan skulle uppskatta. Nej hörrni för första gången är jag besviken och totalt ointresserad av Melodifestivalen, jag ger allt en till chans nästa lördag men är det inte bra då, då får det fanemig vara. Då skiter jag i hela grejen. Jaa ni hörde rätt och jaa ni hörde det från mig. (Anto om du läser det här, självklart går jag på genrepet oavsett)

Jakten på julia

Vet att jag inte skulle skriva förrän på måndag men jag vill bara säga att jag blir rörd av det här. Jag blir så sjukt rörd av folk som varit mobbade och sedan lyckas bra senare i livet. Se bara på Kristina från Jakten På Julia.

Erik Grönwall

Erik Grönwall – Crash And Burn
Igår släptes den otroligt duktiga idolvinnarens andra singel Crash and Burn och jag måste faktiskt säga att jag gillar den. Det känns inte som sådant där typiskt idolmaterial det känns mer eget och proffsigt men samtidigt något som kan bli en hit.

Brother Oh Brother

Vissa låtar kan få en person att gråta, andra låtar kan få en person att skratta medan andra kan helt enkelt få någon att få gåshud för många kanske det är samma sak som att börja gråta. Men enligt mig kan man börja gråta av en låt på olika sätt. Man kan gråta för att låten har minnen bakom sig, för att artisten sjunger bra, för att låten eller texten är sorglig eller har ett sorgligt budskap. Kanske att låten får en att tänka på saker personliga saker. Gåshud kan man endast enligt mig få när låten är vacker eller när sångaren sjunger vackert med känsla. Gåshud behöver inte komma när en låt är långsam. Jag har väldigt svårt att få gåshud och bli berörd av något och när jag blir berörd av något har jag svårt att släppa det, dels att sluta tänka på det men också att sluta lyssna på det. Det är för det mesta sådana låtar/uppträdanden som jag inte tröttnar på just för att dem har en historia bakom sig.

Likaså är det om vi snackar om låtar som får mig att tänka på saker eller låtar som fått mig att upptäcka något nytt. Låtar som skapar minnen är ett stort exempel på sådana som jag aldrig tröttnar på. Det spelar ingen roll hur bra låten är eller vem som sjunger den i sådana här sammanhang är det minnet som räknas och att låten har skapat ett minne. Som musikintresserad är musik något som förutom vänner och familj betyder allra mest. Då jag har en dålig dag är musik det bästa botemedlet, musik som betyder det kan vara låtar med texter som handlar om något bra, det kan vara att artisten verkar vara bra som person. Hur som helst så kan musik enligt mig lysa upp min dag. Utan musik skulle livet inte kunna fungera helt ärligt. Precis som folk spelar fotboll, är engagerade i mode och skönhet eller vad man nu ska hitta på är musik för mig.



Två exempel på artister som kan göra min dag.

RSS 2.0