.

Det känns inte kul att skriva för 11 läsare när man vet att man känner vartenda en och att man vet att ytterst sällan får en kommentar så länge man inte skriver om något speciellt eller har svarat på en kommentar i en annan blogg eller något liknande. Inte ens när jag ber om saker får jag någon respons och det gör ont. Faktiskt tappar man lusten att blogga när det är så få som läser samtidigt så kan jag känna att inspirationen påverkas av hur många som läser. Nu är det inte så att jag på något något sätt tycker illa om er som läser tvärtom, ni är alla underbara som går in och läser bara det är beundransvärt, jag ska faktiskt tacka er för att ni är så pass trogna läsare som ni faktiskt är och för att ni trots att bloggen verkligen under en period är helt värdelös tack för det. Men sedan tror jag att ni förstår att det gör ont att när man har gjort vad man kan för att det ska öka, inte ser det öka eller att det ökar samma kväll, samma dag men nästa dag har man sina 11 läsare det är det som gör ondast det gör att man tappar sitt självförtroende på det här.

Jag är en fighter en jäkla fighter ska ni veta, jag ger verkligen inte upp i första taget och kanske inte ens i andra taget och nu är det verkligen just det här jag vill. Jag vill kunna dela med mig av mina åsikter, tankar och annat med kanske 200 läsare. Jag planerar inte att bli en ny Kenza, Foki eller någon stor bloggerska men 100-500 läsare räcker för mig. Det enda jag vill är att lyckas med det enda jag vill i livet och det är att bli en journalist och att få skriva, jag vill verkligen ingenting annat. Det är jag det är min dröm det är jag i ett nötskal. JAG ÄR EN JÄKLA FIGHTER OCH EN JÄKLIGT MÅLMEDVETEN tjej jag ska banne mig klara det här och jag ska inte ha 11 läsare om dagen när det här året är slut. Det ska jag bara inte. Jag tror inte att ni läser förstår hur himla mycket det betyder. Många bloggerskor skulle ha sagt att de inte vill se bloggen som ett intresse och att när man får dåligt samvete för att man inte bloggat på länge så har det gått för långt men jag kan inte känna så, visst jag får dåligt samvete om jag inte bloggat men jag kan aldrig känna att nu har det gått för långt. Okej i got varför.

Tack till er som tog er tid att läsa detta egentligen otroligt tråkiga inlägg men jag var bara tvungen att skriva av mig. Med det här säger jag nu godnatt och att jag nu under fredagen och resten av helgen tar en bloggpaus och drar iväg till Uppsala för att få byta luft som min mamma skulle ha sagt. Men se nu till att ha en underbar helg så ses vi på måndag!
XOXO