.

Hey you guys! Hoppas eran dag har varit bättre än min, men varför känns helt ointressant och ni vet alla har vi dåliga dagar, men den tv-serie nörd jag är så blir dagen tillslut bra. Ja slå länge man inte läser texten på finska maybe? Haha.

Trots att det bara är tisdag känns det som att det är onsdag minst. Veckorna går antingen jättefort eller så tar det ett tag innan dem verkligen rullar iväg. Komplicerat där kanske. Men anyway finns inte något särskilt att skriva och som ni kanske märkt är jag väldigt stressad så här i slutspurten. Blev ännu mer stressad idag när det ryktas om Engelska prov på torsdag 1 säger det 7 säger det inte? Men personen som säger det tjatar om att hon är sjukt säker. Jag har varit frisk de senaste veckorna jag kan omöjligt ha missat något. Nu ska jag fortsätta att plugga, en engelska skräckhistoria väntar. Buhuhu. Vet ni en annan sak det är bara 3 veckor kvar till jullov och 1 månad till jul?! Var det inte nyss det var sommarlov?! Det är sjukt vad tiden går fort men jag kan inte vänta, lyckligtvis har har jag fått en sjukt härlig julkänsla.

VARNING! En aning personligt

Många säger att perioden mellan åttan och nian är bland den absolut värsta, man börjar komma in i puperterten ordenligt, man får betyg, man ställer höga krav på sig själv högre än vad man någonsin gjort, man börjar tänka mycket mer på framtiden allt det här stämmer. Precis så kan jag känna som person är jag extremt analytisk, perfektionist och det kanske inte märks men faktiskt vill jag vara bäst på allting jag kan inte hjälpa det men tyvärr jämför jag mig ofta med människor en det är en otroligt dålig egenskap jag har. Men tänk er själva när man brinner för något folk i ens närhet har berömt än så himla mycket för det sedan får man höra att hon där borta är bättre eller att man inte når upp till alla mål på rätt sätt låter ganska surt ellerhur? Men nu ska ni veta att jag är verkligen ingen människa som ger upp i första taget, även när det gäller skolan så har jag bestämt mig för vad jag verkligen ska satsa på. Jag är en språkmänniska och har otroligt lätt för att lära mig språk, svenska, engelska och franska är mina allra starkaste ämnen sedan finns det ämnen som jag kan lyckas bra i bara jag satsar lite extra förutom matte som inte riktigt är min starka sida.

Men som jag sa åttan är den värsta perioden så är det och det kan ingen hjälpa. Men dit jag ville komma med det här inlägget var att det finns otroligt mycket som går före bloggen. Först är det självklart skolan och för tillfället känns det som att mitt liv inte riktigt ligger på rätt plats om man säger så men varför är ointressant. Så därmed känns vänner och nära och kära viktigare än någonsin. Jag ville bara att ni skulle veta detta.

Ta hand om er och era nära.

N

Hello! Sitter och kollar igenom en massa bloggar och lyssnar på min spellista som säkert är på sitt 10 onde varv eller vad man säger men faktiskt så tröttnar jag inte tur är väl det, hur som helst så bär det snart av till Uppsala för att se min kusin stå i mål denna gången emot Malmö. Då blir det att sätta på sig en himla massa kläder för har ni varit i en ishall någon gång? Ett tips är att sätta på mängder av kläder nästa gång ni besöker en om ni inte vill att era tår, fingrar eller armar ska domna bort förståss men det kan jag slå vad om att det är få som vill. Tyvärr har finns min bloggtorka fortfarande kvar. Har ni tråkigt kan ni med spotify checka denna spellista som jag gjorde för några månader sedan.

So long sunshines!

Sommaaaaaaaar!!!!!!!
Vintern kan vara hur mysig som helst men det finns oerhört många nackdelar eller snarare få men extremt stora nackdelar som att man måste ha lager på lager av en massa kläder och att man trots det ändå fryser. Ni ska vara glada att ni inte går i min skola för då skulle ni frysa ijhäl er kan ja lova. Nog med det. Jag hade tänkt att visa bilder från London av sämre kvalité (med andra ord en kamera med hälften så bra megapix än systers systemkamera och alltså min kamera från stenåldern) men tydligen ligger bilderna gömda om jag känner mig själv rätt så skulle det inte förvåna mig om dem är raderade av misstag. Eller att jag typ tryckt på fel knapp så att dem inte alls är nerladdade vilket jag trodde. Men håll tummarna för att dem finns på datorn för gör dem inte kommer jag bli så pass irreterad att jag inte har någon lust med att lägga in dem. Nej nu ska jag sluta innan detta bara blir en massa trist pladder. Hur som helst hoppas ni har haft en bra dag min dag har väl varit bra förutom att mina pennor blev stulna inte inte kul, det komiska var att mina värdesaker inte blev stulna utan mitt pennskrin(!). Nej jag har inget lås på mitt skåp och ja jag är så dum att jag lämnar mina värdesaker i ett olåst skåp och nej jag är inte mobbad.

Cred till er som orkade läsa en massa urtist pladder.

Idag har jag hunnit vara på farsdags firande hos my grandfather och suttit och snackat med mina härliga släkt. Nu blir det Lars Winnerbäck konsert. By the way tusen tack för alla kommentarer jag har fått på sistånde det värmer. Ni är bäst!

Äntligen fredag och jag känner mig ruskigt trött på skolan efter allt plugg men den slutade ju faktiskt med att 2 mycket goda provresultat som glädjer mig något enormt. Nu känns det verkligen som att jag behöver helg och by the way tusen tack för alla gratulationer angående proven. Ikväll blir det idol ni kollar väl? Sedan kan ni ju alltid kika in här runt 10-11 tiden och kolla om jag skrivit något.

Regnet öste ner över gatorna medan jag gick till bussen som skulle ta mig till min nya skola. Jag kände hur min puls ökade och ökade ju närmre busshållplatsen jag kom och hur regnet bara fortsatte att ösa ner. Jag ångrade nästan att jag tog skinnjackan istället för regnjackan som mamma föreslog, men som tur var kom bussen i samma sekund som jag satt foten på hållplatsen, så jag gick på bussen, visade upp kortet och gick mot en ledig plats.

”Ha en bra dag” hörde jag chauffören i bakgrunden.

 Jag ignorerade det och bytte låt på ipoden och satte mig på första bästa lediga plats. Det tog inte lång tid förrän jag hörde en tjej ropa en bit bort. Jag vände mig och snett bakom mig satt det en tjej med halvlångt mellanbrunt ganska stripigt hår och bruna ögon, klädd i en randig tröja och ett par enkla jeans, hon log mot mig,

”Kom och sätt dig här” sa hon och log ännu mer.

Jag tvekade men kände ändå att för en gångs skull måste vara lite artig och sätta mig bredvid henne, så jag bytte plats och gick dit.

”Är du ny?” sa hon och såg på mig.

”Ja” svarade jag och såg på henne.

”Jag heter Lykke, vad heter du?” frågade hon och fortsatte att le.

”Ehm, jag heter Karolina” sa jag och hoppades på att det var den sista frågan hon hade att ställa.

Det är det värsta att prata på morgonen och det hela blir inte bättre utav att jag inte känner personen eller verkligen inte om personen bara babblar på. Nu kanske hon inte gjorde det, men på ett sätt känns det som att hon höll på att korsförhöra mig på frågor. Ännu mer störande var det att hon hela tiden log och verkligen ville få kontakt. Visst hon ville vara artig och det är ju i och för sej jättetrevligt men det här kändes på något sätt inte äkta, antingen ville hon bara ha kontakt för att jag var ny och därmed vara trevlig eller så ville hon testa mig, korsförhöra mig för att jag var ny. Jag lutade mig tillbaka i stolen, la benen i kors och drömde mig bort i ingenstans.

”Varför ska du börja i den här skolan då” frågade Lykke igen efter ett tag.

Jag kände mig förolämpad av frågan och svarade inte på frågan. Istället tittade jag henne i ögonen och ignorerade frågan.

”Hörde du mig? Hur kommer det sig att du börjar i den här skolan?” sa hon igen.

”Jag flyttade hit ifrån Oxford” svarade jag och såg på henne.

Just då kändes det riktigt skönt att det var dags att gå av, jag reste på mig och gick ut så fort som möjligt för att inte ha den jobbiga Lykke hängandes efter mig. Mina höga klackar lät i asfalten och jag kände hur alla glodde på mig men det kan ha varit en inbillning också, men det kändes inte som det. Frågan var bara om det var negativt eller positivt. Självklart hoppas man alltid på positiva tankar, men det här kändes väldigt konstigt. Jag ignorerade det och fortsatte in mot skolan. Plötsligt hördes en röst i högtalarna

”Vi hänvisar alla nya elever gå till expeditionen där ni berättar om vilken er mentor är som ni förmodligen fått reda på” sa rösten.

Men var i hela fridens dagar ligger expeditionen då? Tänkte jag och upptäckte en stor karta på väggen framför mig, jag fann vägen till expeditionen och gick emot den. Där vid dörren stod det en halvlång kvinna i kanske 50-årsåldern med ett anteckningsblock i sina händer.

”Är det här jag ska berätta vem jag har fått info om?” frågade jag och såg på henne.

”Javisst, vem är det du söker?” svarade hon och tittade upp från sina papper.

 ”Jag söker Mrs Evans” förklarade jag.

”Hon finns i sal nummer 340” svarade kvinnan och pekade mot kartan som satt på väggen. ”Tack så mycket” sa jag och gick fram till kartan för att leta rätt på sal nummer 340.

Jag fann den ganska direkt och gick mot trappen för att komma till tredje våningen. Fortfarande kändes det som att alla tittade på mig men jag fortsatte att inte bry mig, varför bry sig när jag vet att det är för att jag är ny som dem tittar? Jag gick fram och knackade försiktigt på dörren där Mrs Evans satt ensam i mörkret och såg ut att skriva något. Hon tittade på mig och log, sedan reste hon sig från sin plats, öppnade dörren och gick fram till mig.

 ”Vad har du på hjärtat, unga dam?” frågade hon med en vänlig röst.

”Jag är ny här och skulle träffa dig” svarade jag.

”Ja men visst förlåt då måste du vara Karolina Williams?” Sa hon igen och såg på mig.

”Ja det stämmer” sa jag och log mot henne.

Mrs Evans släppte in mig och berättade all info som var värd att veta. Jag kände mig genast glad över min nya mentor för hon verkade vara en riktigt trevlig person i alla fall hade jag fått ett otroligt bra första intryck. Så småningom släppte hon in alla andra elever, det kändes en aning pinsamt att stå där längst fram och bara se alla gå in. När alla hade satt sig ner hördes det hur ljudnivån ökade men Mrs Evans hade pli på dem och bad dem att vara tysta. Alla blev tysta med en gång och kollade upp på henne.

”Vänner det här är Karolina Williams, hon kommer nu att börja i vår klass från och med imorgon.” började hon.

Jag kände hur jag rodnade och hur jag blev ännu mer nervös när det var flera stycken som stirrade på mig, jag hoppades på att det inte syntes på mig att jag blev nervös och generad.

”Du kan sätta dig på den tomma platsen där borta, om du inte ville berätta om dig själv förståss men det tror jag inte att du vill?”

Jag skakade på huvudet och gick och satte mig på den tomma platsen bredvid en kille som log mot mig, jag log en aning tillbaka och tittade sedan upp mot tavlan där Mrs Evans just hade börjat prata om andra världskriget. Efter en timme var lektionen slut och alla lämnade klassrummet, jag gick raka vägen till mitt skåp men på vägen ut krockar jag med en kille och alla mina papper som jag fått flyger åt alla håll, det gjorde inte direkt min dåliga dag bättre på något sätt snarare sämre.

” Oj förlåt, är du okej?” Sa killen och sträckte sig efter ett papper som hade hamnat en bit bort.

Jag svarade inte utan började istället desperat plocka upp alla papper, sedan ställde jag mig upp och gick därifrån. Kanske inte världens trevligaste beteende mot en person som var så trevlig mot mig, faktum var att han också såg ganska bra ut men jag orkade verkligen inte bry mig. Det ända jag ville var att bara åka hem och slappa för att ladda upp inför första dagen i min nya skola imorgon. Men det tog inte lång tid förrän jag hörde killens röst i bakgrunden.

Jag vände mig om och tittade på honom.

”Jag tänkte bara presentera mig, jag heter Taylor” sa han vänligt.

” Karolina, jag måste gå” svarade jag ganska drygt och gick fort därifrån.

”Ha en bra dag” hörde jag i bakgrunden.

Där var det igen vad ska det egentligen betyda? Tänkte jag. Vadå ” Ha en bra dag” är det så man säger hejdå här i London eller vad? Hur som helst tänkte jag inte så mycket på det utan gick istället till bussen sån tur var hade regnet lagt sig och det var inte alls lika kallt som på morgonen, i och med detta gjorde det faktiskt inte särskilt mycket att jag var tvungen att vänta i kanske 10 minuter innan bussen kom. Men när bussen kom gick jag på och visade upp kortet tror ni inte att jag fick höra: ”Ha en bra dag” jo självklart denna gången skrockade jag bara och satte mig på första bästa plats, det kändes också skönt att inte ha någon Lykke som hela tiden skulle prata med än. Men jag kom ändå fram till att min klass verkade riktigt trevlig och framförallt min mentor sedan kanske jag inte betedde mig särskilt bra mot mina klasskamrater men det är en annan historia och jag hade ju faktiskt en dålig dag. *

Igår var jag lycklig för att jag fick någon att gå med mig på New Moon nämligen min fina vän Saina men tror ni att sf sajten funkar för mig då? Nej sjävlklart inte! Det gör mig riktigt förbannad. Det kommer ju resultera till att jag kommer få vänta läääänge innan jag får se den och då kan jag inte hitta någon att gå med eller kanske eller inte men det ska nog fixa sig.

Update: Min bror har räddat min kris tack för tipset!

Tisdag vänner, betyder inget speciellt förutom att jag nu sitter och väntar på min läxhjälp. Lite olika inlägg väntar men vara om ni är snälla. Nej nu ska jag inte vara snål. Men vi ses snart det lovar jag.

Nu var man hemma efter en weekend i London det känns skönt men samtidigt kändes det självklart tråkigt att lämna La Londre men det gör inte så mycket när man om 7 veckor sticker iväg till Paris. Dessutom har jag med mig flera fina saker hem. Bland annat något som jag tror har blivit min favoritskiva den fantastiska Alexandra Burke som vann årets X-factor fasen vilken pipa kvinnan har. Även Little Boots fick följa med mig hem, likaså en väska och ett armband men då talar vi inte om skivor. Ska försöka lägga över bilder så fort som möjligt.

xoxo