.

Denna helgen har jag hunnit konstatera en sak. Jag har haft en härlig helg där jag bara tagit det lugnt med härliga människor.

Men då till det som jag hunnit konstatera och det är att jag fullkomligt rasar över hur dåligt melodifestivalen blivit. Jag har i alla år sedan 2005 tror jag varit en NÖRD. Varje år har jag i förväg lyssnat på bidragen, haft höga förväntningar som nått högre än mina förväntningar och jag har alltid varit hyfsat nöjd med låtarna och känt mig inspirerad till att analysera och se hela grejen som ett mysigt sätt att tillbringa en lördagskväll med nära och kära. Men nu har allt spårat ut. Det enda som är bra är Marie Serneholt. Låtarna, pausunderhållningen, uppläggningen, skämten, smaken och ja allt är bara helt världelöst. Vad fan har hänt? Har det hänt något? Eller har vi svenskar helt enkelt bara tröttnat? Förra veckan fanns det en låt som faktiskt var helt okej och det var Rasmus Viberg (Nej jag säger inte det bara för att jag råkar känna han som spelade dragspel) och faktiskt tror jag att den än så länge skulle vara den som Europa skulle ha gillat mest. Men igår nämn en låt som var bra. Christian Walz som jag tyckte var bäst var inte ens bra inte ens okej, men den var bäst jämfört med alla andra låtar. Sen så måste jag säga en annan grej som stör mig. Vi klagar varje år att det går dåligt och undrar vad som går fel, men vet ni vad felet är? Jo vi röstar fram låtar VI tycker om vi tänker aldrig på vad Europa skulle gilla. De låtar som gått vidare de två senaste lördagarna har varit typiska svenska låtar som bara vi svenskar men ingen annan skulle uppskatta. Nej hörrni för första gången är jag besviken och totalt ointresserad av Melodifestivalen, jag ger allt en till chans nästa lördag men är det inte bra då, då får det fanemig vara. Då skiter jag i hela grejen. Jaa ni hörde rätt och jaa ni hörde det från mig. (Anto om du läser det här, självklart går jag på genrepet oavsett)