.

Torsdagar för min del brukar kännas långa och trista och även om dagen varit en sådan där seg dag när allt gått fel typ, så har den faktiskt gått ovanligt fort. Som jag sa här om dagen så börjar allt kännas konstigt, jag söker till gymnasiet och allt tar liksom slut, känns som att de här veckorna måste gå långsamt (vilket de inte kommer att göra), känns som att det här året måste gå långsamt. Ska ta och skriva en krönika nu, men om jag ska vara ärlig har jag ingen jävla aning vad jag ska skriva om, jo jag har massa ämnen men det är ämnen som känns lite utpekande och jag kom mest på ett utav ämnerna för att jag irriterad för att det var en sådan dag och jag störde mig på allt och alla. (Så om ni som går i min klass och som läser det här uppfattade att jag var sur, var det alltså inte ni som gjort något fel). Sen finns det ett ämne jag är sjukt inspirerad till, men det handlar om lärare och det känns ju jättepassande att skriva en krönika om lärare när man ska lämna in den till sin lärare. Nu syftar jag visserligen inte på min svensklärare i artikeln men det kan ju liksom inte han veta...

HUR SOM HELST imorgon ska jag träffa Antonina, blir väl allmänt häng och massa skratt. Nej, hörrni nu ska jag försöka påbörja en debattariktel men problemet är att den typ ska vara lika lång som hälften av det här inlägget och DET är helt fullkomligt omöjligt för mig att skriva en debattartikel, ni som känner mig vet nog vad jag snackar om. Eller låt oss säga så här: Har man skrivit något på 147 sidor så kan man inte skriva något med så mycket känslor på 170 ord eller vad det ska vara.