Look at the stars and they all shine for you
Jag vet att ni vill ha mer uppdatering och att jag bloggar dåligt men det finns ett skäl till det och det är att skolan tar över mitt liv. Jag är inne i en av de värsta perioderna i mitt liv och jag vill försöka göra något bra utav det, att sitta och skriva meterlånga texter med otroligt personlig touch eller vad man ska säga är ingen bra idé. Dels vet man inte vem som läser och för det andra så känns det inte bra och jag tror ni hajar varför, så vi gör kort sagt så här att vi ses på måndag. Nu säger jag inte det och kommer skrica ett inlägg om en timme igen utan nu menar jag verkligen det. Må bäst tills dess!
Jag vet inte vad jag ska säga, ni får hata mig, ni får älska mig ni får tycka vad ni vill om mig, jag struntar i om ni hatar mig men beundrar er om ni älskar mig fortfarande med tanke på att bloggandet står mig alldeles för varmt om hjärtat och mina problem som då känns som världens största blir sedan små, små problem. Ni vet säkert hur det känns, nu när allt känns bättre kan jag passa på att be om ursäkt till alla som jag skrek åt idag ni vet vilka ni är, men jag menade inget illa alls, jag var bara på sjukt dåligt humör. Nu nog med det. Den som väntar på något gott väntar aldrig förlänge;)