.

19 Juni 2006
I en och en halv timme stod jag på Kungsgatan och väntade, jag hade missförstått tiden då jag skulle träffa Maria och Cissi och mamma var inne och köpte ny telefon. Trots att jag hade det mer tråkigt än vad jag någonsin haft det den timmen så visste jag att något otroligt härligt förmodligen väntade mig eller det visste jag inte då, jag hade knappa förväntningar vid den tiden var det bara schlager musik som gällde och jag visste knappt vem Justin Timberlake var (läs: jo det är klart men jag hade aldrig medvetet hört en låt med honom) det ända jag visste var att det skulle bli en fantastiskt härlig kväll men inte en fantastisk konsert. När vi väl kom fram till Globen åt vi middag på donken och efter det tillbringade vi flera timmar i Globen Natasha Bedingfield var förband och hon var otroligt bra då stod det lite mer klart för mig att det här kommer bli bra. Hon uppträdde i 30 minuter efter henne var det Esmée Denters och jag vill lova att hon visserligen är duktig på Youtube men vid den tiden hade jag inte världens bästa gehör men jag hörde att hon prickade få toner rätt under sitt uppträdande. Hemskt var det i alla fall. Justin var 20 minuter försenad men när han väl kom upptäckte jag att redan i öppningsnumret var allt riktigt bra. Hela kvällen flöt på och allt var magiskt just så som jag reagerade då skulle jag inte reagerat idag inte på samma sätt, men jag skulle bli rörd och tycka att det här var den bästa konserten jag någonsin varit på. För det var det definitivt och det behöver vi knappt prata om. Men jag minns den här kvällen så väl och det kommer jag att göra så länge jag lever.

27 Maj 2008
Vid den här tiden var jag inte duktig i skolan och det berodde på ett personligt skäl det betydde att jag var tvungen att göra om ett prov (som jag verkligen inte ville göra om för anledningenv ar inte vilja tvärtom men vi behöver inte gå in på varför). Hur som helst så vägrade jag men jag hade inget val det hade jag inte så det var bara att göra det. Men jag kände att när jag hade gjort provet hade det inte gått bra och hela dagen var helt världelös vilket resulterade till att jag blev på svindåligt humör, sådan tur var det halvdag i skolan så jag slutade halv ett för att få bort mitt dåliga humör gick jag till mammas jobb och satt där i flera timmar. Vid typ 3-4 tiden kommer mamma fram till mig. "EMD spelar i Kungsan har du lust?" frågade hon. "Nej inte EMD, dem är ju så mesiga" tänkte jag. Men på något sätt lyckades jag ångra mig och tänka att man ändå kanske ska ge dem en chans. Så iväg till Kungsan bar det och de började spela. Mesiga? Vem sa det? Töntiga? Nej gud nej. Snygga? Bra? Charmiga? Självklart! blev istället mina tankar. Jag var glad, lycklig. När konserten börjar lida mot sitt slut kommer han som höll i konserten fram till oss (Läs: Det var ett fackförbund som jobbar har en koppling till fackförbundet min mamma jobbar på som ordnade konserten) och frågar om vi vill gå Backstage. Jag svarade inte istället skrattade jag till svar och han förstod direkt. Innan sista låten var klar gick vi in. EMD kom in och tittade snabbt på oss sedan försvann de ut igen för att framföra extranumret som var "All for love". Men sen kom de in i det där lilla rummet som finns på scenen i kungsan. Sen började allting.
"Hej sötnos vad heter du?" sa Erik. Jag blev helt stum av att han sa sötnos så jag fick knappt fram något ord.
"Sofia" fick  jag svagt, svagt fram. Medan han skrec autografen förde mamma och han en konversation som jag lyssnade på. Därefter tog jag autograger ifrån Danny och Mattias. Grabbarna var sjukt trevliga och resten av kvällen skrattade jag, jag skrattade mig till och med till söms. Så tro inte att en dålig dag behöver vara dålig hela dagen den kan faktiskt bli bra när man väl ger saker en chans.