When you say nothing at all

Det känns sjukt skönt att äntligen ha ett helt lov framför sig. Som jag sa förut så känns det som att jag verkligen behöver det. Liksom som att jag förtjänar det, haha men under det här skolåret hittils så har det varit så mycket tankar i mitt huvud. Jag har viljat ge lärare nobelpriset och jag har velat kasta pennor, jag har velat hoppa av gjälde och hylla mig själv, jag har velat slå mig själv osv. Men förresten på tal om det, Daniel åkte ur idol igår???? Han var ju bäst. Den bästa killen, den snyggaste av alla killar som sökt till idol (läs: en av de snyggaste ingen kan slå Måns Zelmerlöw), har folk någon smak? Nej tydligen inte. Nu är frågan om man ska se på idol?
HUR SOM HELST så kommer härliga Antonina om en halvtimme vilket betyder att jag inte borde sitta här, jag borde fräscha upp mig då jag endast satt på mig kläder och varken tvättat mig, borstat tänderna eller borstat håret. Om jag känner mig själv rätt så kommer det att ske om ungefär 20 minuter, men jag ska försöka slita mig härifrån. Men nu blir det svårt eftersom att min dag nyss blev förgylld då Spotify ÄNTLIGEN funkar igen!

Må bäst!

Update: Vad var det jag sa? Jag sitter fortfarande här!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0