.

Hej alla! Ledsen att det var lite off här igår, men jag hade annat att göra. Men bättre sent än aldrig right?

Som rubriken säger jag finner inga ord för hur underbar denna var. Helst av allt vill jag tillbaka till då allting började. För varje gång jag ser honom blir han snyggare och snyggare, han liknar Milo Ventimigla när han var med i Gilmore Gilrs, så sjukt mycket. Det är nog bara mamma som förstår att han då är jäääääävligt snygg. Åh, jag tror banne mig att jag bara ska lyssna på denna underbara kille i framtiden. Jag får gåshud, den här killen var den första artisten så verkligen berörde mig. När han sjöng den obeskrivligt vackra balladen Impossible kom tårarna och gåshuden steg, det fick mig att tänka tillbaka. Även när han inlädde med låten Brother Oh Brother, det skapade minnen så starkt att jag inte finner ord. Vi stod längst fram och var där ända från klockan 12.30, men det kan jag verkligen inte ångra någonstans för det var det värt det, även om vi fick lida av både värme och hagel så var det värt det. Det är bland det bästa jag vet när en artist på en konsert bjuder så himla mycket på sig själv som denna killen gjorde. Jag trodde jag skulle dö av nervositet när jag och Anja stod kön för autograf. Jag är lyckligare än vad jag var den där "dåliga" dagen i maj för ett år sedan...
Tack Anja för att du följde med, det var ett nöje att vara där med dig tråkmåns;), *internt skämt mellan mig och Anja*. Jag hoppas du inte blev besviken på min recension. Jag ska försöka visa dig en bild på Milo. Jag lovar. För er som inte förstått så var detta en helt bedårande konsert med en kille vid namn Måns Zelmerlöw. En negativ sak men som också är värt det är att jag har fruktansvärt ont i halsen av allt skrik och med sjungande.... Juste en grej som faktiskt var dålig vilket var mitt fel var att jag gäspade mitt framför Måns ögon under han genrep, men att jag inte tyckte om honom borde han gått och väl ha ändrat uppfattning när han såg mig skrika så att min stämband sprack....

PS. Bilder kommer senare DS.